Hemma hos arbetets söner

Har försummat bloggen och har allmän tråkighet som ursäkt. Låter dagarna gå utan att riktigt veta vad jag gör. Planerar ena dagen in ett minutiöst schema för att andra dagen vara så gott som helledig och medföljande helstirrig.

Var i Jönköping med Moderata Studenter, fick höra att man skulle klä ut sig i sann Halloweenanda på kvällen och med brist på tid och fantasi begränsade jag mig till en av de två slags väsen jag är rätt rädd för. Det vill säga barn och byråkrater. Att klä ut sig till barn krävde alldeles för mycket energi, tänkte min tråkighet någon timme efter avklarad tenta, så byråkrat fick det bli och en namnskylt senare var min outfit klar. Jag skulle inte säga att jag är stolt. Men lite nöjd kanske. Stolt, men inte nöjd, brukar ju gå hem i vissa kretsar annars.

Gjorde klart Jönköping, åkte hem-hem för att få benämningen "mattes lilla älskling" av mamma. Mattes älskling. Matte. Min mamma och jag har kanske en annorlunda relation. Jag vet inte.

Jag åkte vidare till Göteborg för att träffa Ena och göra ett hemma-hos-reportage hos henne. (Nåja.) Vi åt mest. Det var en fin dag och jag bröt nästan inte mot några trafikregler inne i Göteborg mer än att jag nästan - nästan - körde mot enkelriktat en liten nästangång.

Sedan kom jag tillbaka till Lund, började en ny kurs, köpte begagnade böcker och tänkte att jag skulle ha råd med mat som följd. En av de begagnade böckerna hade ett handskrivet citat från en av arbetarrörelsens slagdängor. "Arbetets söner" följer alltså med mig i min nuvarande kurs. Känns sådär.